Christ My Song - 99
Hur blir oss då, när Gud oss äntligt låter - Fröjdernas morgon
(Carl Johann Philipp Spitta/Torsten Lundberg/
Johannes Thomas Rüegg)
Fröjdernas morgon.
1. Hur blir oss då, när Gud oss äntligt låter
gå hem till evighetens fröjd och frid,
när vi från främlingslandet vända åter
och genomkämpad är vår sista strid?
Då, när vår fot från sista stoftet renas,
den sista tår från ögat torkas av,
och vi få hälsas, skåda och förenas
med allt, som oss i hoppet styrka gav? PDF -
Midi
2. Hur blir oss då, när himlen vitt upplåtes,
och vi bestrålas av Guds klarhets sken,
när vi ej blott få se vår synd förlåten,
men själen vorden från all smitta ren,
då vi av skuld och nöd ej mera kvalde,
ej tryckta mer av sorgers bittra kval,
som Herrens helige och Guds utvalde
få träda in i himlens ljusa sal?
3. Hur blir oss då, när vi med bävan höra
den högre körens sånger brusa fram,
när gyllne harpor genom rymden föra
ett evigt lov åt Frälsaren, Guds lamm,
när runt omkring de helga rymder skalla
av de förlossades Halleluja,
och till Guds tron, som rökverk ifrån alla,
de stiga upp, de klara tonerna?
4. Hur blir oss då, när själen, frigjord vorden,
sin inre varma längtan följa kan
till den, som öppnat himlen över jorden,
till den, vars hjärta utav kärlek brann;
när varje skugga flyr ifrån vårt öga,
som dimmor för den klara morgonsol,
och Sonen, vilken världen aktat föga,
som Konung tronar på Guds härskarstol?
5. Hur blir oss då, när Han oss sist skall båda
och säga: "Kommen, I välsignade!"
då vid hans tron i ljuset vi få skåda
vår Jesus ansikte mot ansikte,
få se de ögon, som av tårar flöto
för mänskors otro och för mänskors nöd,
de såren, som det dyra blodet göto,
som oss har frälst ifrån en evig död?
6. Hur blir oss då, när genom himlar ljusa
vi hand i hand med helgonen få gå
vid livets älv, där fridens palmer susa
och friska som i tidens morgon stå,
där tiden sina skarpa tänder mister,
och städs en evig, härlig ungdom rår,
där intet öga, intet hjärta brister,
där ingen död de sälla mera når?
7. Hur blir oss då? Vad intet öga skådat
ej öra hört, ej mänskosinne rönt,
skall Gud oss giva. Så han själv oss bådat,
då vi få ingå i ett land, så skönt.
Välan! Framåt! På branta stigen ila!
Hur svårt det är, det lönar sig ändå
att skynda dit och äntligt finna vila,
där Gud oss mer beskär, än vi förstå.
Torsten Lundberg, Psaltare och Harpa - Andliga Harposånger af Filip Spitta III, 1909, 92-94.
Translated from the German Wie wird uns sein, wenn endlich nach dem schweren - Wie wird uns sein?
of Carl Johann Philipp Spitta.